Ett par öppnar en videobutik i deras nya stad och märker snabbt att lokalborna bara hyr skräck och porrfilmer och de gör enga snuff-filmer.
Onödig Fakta:
- I videobutiken finns filmen “Blood Cut” som var den första skräckfilmen på video.
- Gary P. Cohen fick idén till filmen när han jobbade i en videobutik. En dag så kom där in en kvinna med ett barn och frågade om filmen “Poor Albert and Little Annie” var ratat R för nakenhet men han trodde att den var ratat så efter våld. Kvinnan bestämde sig då för att hyra filmen då ingen nakenhet fanns i filmen.
- Filmen klipptes i åtta timmar på den lokala kabelstationen.
- Gary skickade filmen till 8 olika distributörer men bara två hörde av sig. Han sålde rättigheterna till Camp Video då de erbjöd att göra fodral till filmen men de andra ville att han skulle skicka in ett själv.
- Gary och Paul Kaye har funderat att göra en musikal av filmen.
- Det kom en uppföljare
Steve och hans fru flyttar från New York till en liten småstad där Steve beslutar sig för att förverkliga en av sina drömmar och köper en videobutik. Ganska snart märker han att folket i den lilla staden har filmvanor han inte riktigt räknat med. De flesta vill bara hyra splatter- eller porrfilmer och är inte det allra minsta sugna på att diskutera "fin" film med honom. En dag lämnar någon in ett mystiskt videoband och när han och medarbetaren tittar på videobandet visar det sig innehålla ett band med snuff-film och skildrar hur en galning vid namn Eli tillsamans med sin kameraman på ett skojfriskt sätt mördar och torterar folk. Men kan detta verkligen vara en ensam galnings verk och varför är folk så tokiga i splatterfilmer?
Detta är en riktig lågbudget film från 80-talet och känns mycket hemmagjort fast med bättre effekter än nya lågbudgetfilmer.
Men manuset här är riktigt dåligt och skådespelarna ännu sämre.