Errol Morris dokumentär om en djurkyrkogård i Kalifornien och om människorna vars djur är begravda där.
Onödig Fakta:
- Den tyska regissören Werner Herzog slog vad med studenten Errol Morris att om Morris gjorde en film om djurkyrkogårdar så skulle Herzog äta upp sin sko. Morris gjorde då denna filmen och Herzog höll vad han lovade. Måltiden finns dokumenterad i filmen “Werner Herzog Eats His Shoe”
Detta är en dokumentär om två djurkyrkogårdar.
Den första som intervjuas är en som alltid velat ha en egen djurkyrkogård men som aldrig lyckades få den på grund av ett företag som köper upp döda djur för att göra nya saker av dem.
Folk från företaget intervjuas med.
Sen intervjuas även ägarna till en lyckad djurkyrkogård samt de som begravit sina djur där.
Jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle se en dokumentär om en djurkyrkogård men nu har jag gjort det. Den kanske inte är så intressant men det hade jag aldrig trott heller. Att företag gör saker av döda djur har jag vetat men inte av husdjur.
Som ägare till husdjur så förstår jag varför folk vill ha djurkyrkogårdar och att ägaren av företaget som intervjuas inte riktigt förstår det kan jag faktiskt inte förstå.
Det bästa med dokumentären är vadet som gjorde att filmen gjordes i första taget. Annars en dokumentär som inte håller den moderna standaren då djurkyrkogårdar inte verkar finnas längre. Inte i den utsträckningen. Djurkyrkogården i min hemstad försvann redan för 20 år sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar