Film : Devil (2010)

Fem främlingar i Philadelphia inleder dagen med den mest vardagliga av rutiner. De stiger in i en hiss i ett kontorshus. På denna instängda plats tvingas de dela utrymme med människor de aldrig träffat förr. Ingen uppmärksammar någon annan, de kommer ju bara att dela några få ögonblick. Men vad som först verkar vara en helt vanlig hisstur visar sig vara allt annat än slumpen när hissen plötsligt fastnar. Ödet har en plan för dessa arma själar. Idag kommer dessa främlingar att avslöja sina mörkaste hemligheter för varandra, och samtidigt få betala för sina synder.

Långsamt och metodiskt övergår en smått irriterande situation till ren hjälplöshet och terror. Hemska saker börjar ske med passagerarna, en efter en, och misstankarna om vem som ligger bakom händelserna skiftar.. fram till dess att de får reda på den fasansfulla sanningen: en av dem är Djävulen själv.

Alltmedan de på utsidan förgäves försöker rädda dem, inser passagerarna att det enda sättet att överleva är genom att konfrontera den ondska som har lett dem dit de befinner sig idag.

 

Onödig Fakta:

• TV4 Nyhetsmorgon tyckte att filmen hade “Schysst skådespeleri och fina effekter”
• Göteborgsposten tyckte “Bjuder på snygga innovativa och svindelframkallande filmsekvenser”
• Första filmen i trilogin “The Night Chronicles trilogy” som är om de övernaturliga i det moderna urbana samhället
• Inspirationen för filmen är en gammal folksaga

 

M. Night Shyamalan är en manusförfattare som jag inte gillar. Jag tror inte jag sett en enda bra film med honom så nu är det upp till bevis igen.

Första känslan jag fick av filmen var att den var rätt lik “De Lift”  fast lite sämre.   Filmen har en seg inledning innan något spännande händer och dialogen är inte intressant alls.

En kvinna börjar se syner… Och sen händer ingenting på ett tag.

Allt jag väntade på genom filmen var att den skulle ta slut. Jag var nära att stänga av den vid flera tillfällen.