Hagge Geigert inledde sin karriär som revyförfattare i
Uddevalla 1955. Det som från början var en anspråkslös lokalrevy
växte och blev allt större.
Hagge engagerade stjärnor som Git Gay, Gunnar Wiklund, Nils Poppe
och Anita Lindblom m.fl. Att han lyckades locka så stora artister till
lilla Uddevalla har han själv förklarat med sin förmåga att leverera
nyskrivet material till dem.
1965 började Hagge spela revy på Lisebergsteatern i Göteborg. De årliga Haggerevyerna blev långkörare och några sändes i TV. Flera av Hagges revynummer har blivit klassiker till exempel Den närsynte bofinken Knut och Strippan med Eva Rydberg, Sexobjektet med Laila Westersund och
Sveriges vackraste röst med Birgitta Andersson. Själv framhöll Hagge gärna sina allvarligare texter som t.ex. Splitterkulan som handlade om krigets fasor, fint framförd av Hjördis Petterson i revyn Stadshotellet 1976, och Inger Haymans sång Svedalas Ku Klux Klan som tog ställning mot rasism och främlingsfientlighet.
Revyerna hade olika titlar som till exempel Blågula Svea, Livet är en
bulle och Radio Geigert, men i folkmun hette det bara Hagges revy. Några artister som särskilt kom att förknippas med revyerna var Stefan Ljungqvist, Åke Harnesk, Hans Wahlgren, Gittan Kjell och framförallt Laila Westersund, en komisk primadonna som kunde konsten att lyfta vilket textmaterial som helst. I de flesta revyerna medverkade också Geigert själv, med en ståupp-liknande monolog i slutet av föreställningen.
Svenska revyer från 80-talet tilltalar mig inte så mycket.
Revyn innehåller olika parodier på kända svenskar på den tiden som Edvard Persson, Ingemar Stenmark, Jerry Williams och Lapp-Lisa. Och alla nummer varar i runt 2-3 minuter.
Själva stilen på revyn är som en dålig version på Galenskaparna & After Shave.. Så det var inte skratt från min sida på denna revy.
Göteborgshumor när den är som sämst….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar