En kvinna blir utsläppt från mentalsjukhuset men hennes syskon vill att hon ska tillbaks dit
Onödig Fakta:
- Enligt regissören Doris Wishman så förstördes mycket av negativen av en missnöjd labbarbetare. Wishman spenderade flera år med att skriva om, klippa om filmen, mixa nya och gamla klipp och sätta dit en berättarröst.
- Filmen spelades in utan ljud och alla dialogerna och ljudeffekterna dubbades in i efterhand
- Skådespelaren som spelade “monstret” hade sin makeup på sig efter filmningen och skrämde en man i en tullstuga när han var på väg hem. Mannen i tullstugan vägrade ta emot pengar från skådespelaren.
- Största delen av filmen spelades in hemma hos Doris Wishman.
Detta är en väldigt sällsynt film som känns som ett barnprogram men är en skräckfilm.
Vad jag menare med barnprogram är att en berättarröst berättar vad som händer. Lite som om barnprogram från början av 80-talet eller tidigare. Ett exempel är “Pippi Långstrump” den svenska serien men dubbad på engelska. Du vet när en och samma person dubbat alla rösterna men med andra röstlägen.
Man ser direkt att de spelade in filmen utan ljud och lade in de i efterhand. Skrik och saker som tappas och ut kommer ljud som inte passar in.
Själva filmmusiken passar inte in alls och de som dubbat filmen har ingen vidare inlevelsei sina roller. Ändå så är filmen amerikansk och är bara 30 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar